Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var derjemte en påminnelse om, att hon delade den
förlust, han lidit.
»Prinsessa,» sade han, »man hade trott, att glada
förhoppningar skulle sammanföra oss — de blefvo
alltför snart förbytta till ett sorgens föreningsband.»
Margareta fäste på honom sina mörka, själfulla
ögon.
»Konung Håkan,» sade hon något dröjande, »jag
är väl ett barn och delar gerna eder glädje, men,»
tillade hon innerligt, »jag förstår kanske mera eder
sorg — och delar den.»
Håkan tog hennes hand, såg ett ögonblick
öfverraskad på den fina barnahanden, men förde den
derefter till sina läppar.
»Också jag har saknat en moder!» tillade
Margareta sakta. »Den goda drottningen lärde mig att
finna en moder i sig.»
Konung Håkan mötte åter Margaretas ögon; de
glänste genom en lätt dimma, men hon smålog vänligt.
»Margareta,» sade Håkan med rörelse och lade
siri arm omkring den ungdomliga gestalten, såsom ville
han sluta henne närmare intill sig, »vill du verkligen
dela min sorg likasom min glädje, då skall du också
blifva för mig hvad ditt ädla namn lofvar, unga
prinsessa!»
Ett skimmer såsom en ljusning eller en rodnad
flög öfver Margaretas mörka kinder. Hon drog sig
ett steg tillbaka och nedslog sina ögon.
»När får jag till Sverige vänta min unga
drottning?» frågade han åter.
Men nu såg Margareta frimodigt upp emot honom.
»Jag är ett barn ännu,» sade hon småleende, »och
blir hos min fader — kung Volmer vill det så — men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
