- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
261

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när jag blir femton år, kommer jag till edert land,
konung Håkan!»

Den unga drottningen böjde härvid sitt hufvud
såsom en bekräftelse af sina ord och drog sig
ytterligare ett steg tillbaka.

Öfver den unga konungens ansigte sväfvade äfven
ett uttryck af innerlig känsla, nästan blandad med
vördnad, då han åter närmade sig henne.

»Välan då, Margareta,» sade han hjertligt, »om
fyra år kommer jag åter för att hemta min drottning!»
och härmed böjde han sig ned och kysste hennes panna,
under det han slöt den lätta gestalten till sitt hjerta.

Nu inträdde konung Valdemar. Ett leende af
tillfredsställelse, då han såg det unga paret, flög öfver
hans ansigte.

»Min son Håkan, du har kommit för att nu taga
afsked af din unga brud; men vi vänta ett gladt
återseende, då hon, mera utbildad, har lärt att bättre
känna ert språk och edra seder. Jag har kommit för
att följa dig, min son till hamnen, der konung
Magnus redan väntar oss. Farväl sålänge, Margareta, du
skall i sinom tid åserse honom, och jag längtar efter
att få föra honom till dig.»

Margareta rodnade åter, då Håkan ånyo
omfamnade henne och nu till och med kysste hennes läppar.
I den unga flickans ögon frambröto i detsamma tårar,
kanske af blyghet. De rörde Håkan, men Valdemar
tog honom helt enkelt under armen och aflägsnade sig
med honom. I dörren vände han ännu en gång sitt
hufvud och såg tillbaka på Margareta, som dervid
kände sig så besynnerlig till mods, att hon icke kunde
återhålla de begge stora tårar, som bildat sig i hennes
ögon.

————</table>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free