- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
267

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till fästets försvar. »Gossar,» sade han hemligt till
ett par veteraner ifrån ryska härtåget, »vi känna
tyskarne och hvad man kan förlita sig på dem — varen
vaksamma natt och dag!»

Ehuru lugnt det än föreföll på borgen, tog
Gunborg liflig del uti hvad som tilldrog sig omkring
hennes stilla hem. Stundom ströfvade hon ut i den
närmaste trakten med sina tärnor och tjenare; men det
gälde då icke som förr lustturer på jagt efter skogens
villebråd. Åtföljd af sin lilla skara, red hon omkring
till gårdarne, och hvar hon kom, fingo de i striderna
sårade omvårdnad, och i månget hem, hvars stöd
blifvit bortröfvade, lindrades armodet, lugnades de
bäfvande sinnena.

Så hade man hunnit den fruktansvärda dag, den
3 mars 1365, då partierna drogo mot hvarandra till
det afgörande slaget i Upland. De möttes på
Gataskogen emellan Enköping och Östanbro, och der skulle
afgörandet ske, hvilka af de trenne konungarne skulle
blifva segervinnare.

Utan tanke på egen fara, ehuru så nära intill
stridsplatsen, klappade den svenska folkungadottrens
hjerta af ångest för slagets utgång. Väl viste hon,
att Uplands ridderskap och klerkeri likasom folket
voro trogna Magnus och Håkan; men talet om den
stora här, Albrekt vetat sammandraga, ingaf Gunborg
en aningsfull fruktan för stridens utgång och
fäderneslandets fall i den tyske furstens inkräktarehand. Ty
om hon också måste erkänna, att hennes eget
slägtblod äfven rann uti hans ådror, voro dock hans
utländska seder och väsen, sjelfva språket, som han
talade, främmande för alla svenska hjertan, hvilket alla
hans tyska följeslagare bidrogo att än starkare låta
förmärkas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free