Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folklynne och emigrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179 SVENSKT FOLKLYNNE OCH EMIGRATIONEN. l6l
nell väckelse och därigenom gått miste om det enorma
värdetillskott, Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien och flera andra
europeiska stater haft under samma tid.
Om en liten svensk pojke sprungit omkring med en
matrosmössa bärande inskriften »H. M. Dreadnought», hade han väl knappt
väckt andra tankar än: »Måtte vi aldrig få någon svensk
Dread-nought i flottan.» Jag undrar om det skulle verka otrevligt på
någon nu, ifall på hans ljusa huvud sutte en rysk matrosmössa
med »H. M. Poltava»? Det finnes få saker, som äro så
motbjudande som fanatisk nationalism, om det ej skulle vara fanatisk
antinationalism, men är det behövligt att varna en nästan
ohjälplig slösare för girighetens vådor? Kan man ej först få läxa upp
honom och det ganska länge för hans lättsinniga sätt att umgås
med pengar?
Vi ha bättrat oss, det är sant, och det var i grevens tid.
Man kan nu få sjunga Kungssången utan att se brydd och
generad ut och »Du gamla, du fria» utan att behöva komma med
ett litet hånskratt vid ordet »fria», och vara bildad ändå. När
Norge den 7 juni 1905 bröt unionstraktaten och »Ja, vi elsker
dette Landet» fulltonigt och lidelsefullt klang från
Folkets-huspubliken i Stockholm, föreslog Branting, som alltid haft en
misstänkt benägenhet för chauvinism (enligt våra blygsamma svenska
begrepp), att man för jämviktens skull också borde sjunga »Du
gamla, du fria». Georg Brändes yttrar i en skrift 0111
nationalkänsla, att Norges höger alltid skulle vara maktlös, för att den
alltid misstänktes för att ej vara tillräckligt nationell. I Sverige
misstänkes vänstern för att ej vara tillräckligt försvarsvänlig och
nationell. Brändes kunde nog även här ruska på huvudet. De
nationalliberala behövas i en välordnad stat, och det är ej
tillräckligt att ursäkta sitt avslag på pansarbåtar och kanoner med
att man i alla fall ej principiellt är mot ett försvar. Kanske
intresserar sig den svenska vänstern för ett effektivt försvar precis
lika mycket, som svenska högern intresserade sig för en effektiv
rösträttsreform ?
Känslan för Sverige har ökats, eller rättare otrevnaden över
att vara svensk har även i de bredaste folklagren minskats. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
