Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folklynne och emigrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 SVENSKT FOLKLYNNE OCH EMIGRATIONEN. l6l
Aftonbladet på 1890-talet en valdag hade prytt sina tidningsbud
med rosetter i rött, vitt och blått, de franska, ty det var väl ej
de norska färgerna, blev jag häpen, men man får hoppas, att då
Sven Adolf Hedin, insvept i trikoloren, i september 1905
nedsänktes i sin grav, mycket av den sortens försvarsvänlighet och
fosterländskhet följde med de främmande färgerna och får stanna
där en längre tid. I Dagens Nyheter för den 25 juli 1905 lästes:
»Det (stoftet) hade svepts i trikoloren — dessa färger som Hedin
så högt älskat. Över den enkla kistan — vars enda lyx bestod
av en silverplåt med den dödes namn — hade lagts den svenska
flaggan, som även den skulle följa honom i graven.» Det vore
orättvist att neka till den grundliga förändring Aftonbladet och
Dagens Nyheter liksom hela nationen undergått på dessa år.
Den senare tidningen har, även den, icke någon ovillig hållning
mot det svenska.
Den bok, som givit anledning till denna uppsats, är så rik på
synpunkter och träffande anmärkningar, den vilar på ett så enormt
statistiskt, på ett så stort ut- och inländskt material, att man vid första
genomläsningen nästan storknar. Man behöver ej leta efter tankar
och uppslag som efter ärter i en småländsk ärtsoppa, man känner,
att allt är skrivet av en person, som i årtionden sett det han
värderat och älskat bemött med likgiltiga axelryckningar eller
nedgycklat; har han tegat hela tiden, nu vill han en gång tala
ut. Vi ha väl nu nått förnedringens djup och befinna oss på
uppgående. Vi veta väl, att vi på den vägen långsamt närma
oss den nationella självöverskattningens Karybdis, beläget några
tusen mil från den plats, där vi nu befinna oss. Om jag förstått
författaren rätt, vill han ej alls ingå på sådana fall av landsförrädisk
förtjusning för våra fiender, som, om jag själv får taga ett
exempel, motsvaras av de svenska politici, som 1905 reste till
Kristiania »för att andas frisk luft». Sådana finnas överallt, på alla
tider och på alla ställen, om de också i allmänhet få tala litet
tystare i andra länder. Nej, det är mera en annan typ, det är
fråga om, t. ex. den svenske lärare, som vid underrättelsen 1905
utropade: »Nu vore det roligt att vara i Kristiania!» Denna
fullkomliga brist på nationell känsla är så naivt oanständig, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
