Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folklynne och emigrationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
SVENSKT FOLKLYNNE OCH EMIGRATIONEN. l6l
av författare och konstnärer, och vi ha alla skäl att för den saken
ytterligare öka vårt tack. Man behöver blott tänka på, vad en
Selma Lagerlöf eller en Bruno Liljefors betytt för vår
nationalkänsla. Egendomligt nog har prof. Sundbärg glömt att nämna
den avgörande vändning till nationell eftertanke, som
framkallades av Heidenstams uppsats om svenskarnas lynne, offentliggjord
1896 i Ord och Bild.
Somliga säga: »Jag bryr mig ej om nationalkänslan.» Det
påminner om honom som »ogillade sociala frågor».
Nationalkänslan finnes nog, oberoende av våra önskningar. Den bryter
ibland fram som en naturkraft, och då förstår man, att man
måste bry sig om den. Under den nationella förnedringstideu
ha vi, åtminstone under 1870-talet, haft övernog av nationella
floskler, och en reaktion mot dem var nödvändig. Det är
naturligtvis ej meningen, att vi skola bliva lika blågula, som
amerikanerna äro »starspanglcd», men det är långt från den mera
onödiga minutslånga applåd, varmed namnet Washington hälsas på
de amerikanska teatrarna, om det nämnes under pjäsens gång,
till det ovilliga, halvt generade sätt, varmed en svensk åhör
fullt objektivt beröm om Gustav II Adolf. För några år sedan
lästes i en svensk huvudstadstidning en recension över ett
utländskt arbete om Karl XIV Johan. Recensenten anmärkte, att
författarens förtjusta utlåtanden om sitt föremål gjorde ett
otrevligt intryck på en svensk.
Professor Gustav Sundbärg fruktar danerfolket, även om det,
mot förmodan, komme med skänker, och påstår att vår
blindhet gentemot danskarna är ett grunddrag i det svenska lynnet.
Jag måste erkänna, att jag ej kan bortarbeta detta svenska fel
hos mig, jag kan ej övervinna min sympati i detta fall.
Sundbärg anser, att man i en svensk historia för folkskolan ej
medtagit slaget vid Lena 1208 av undseende för danskarna. Jag är
övertygad om, att han misstar sig, och att detta beror på andra
orsaker.
Däremot har jag själv hört en svensk professor bekymra sig
om hur man skulle placera Karl X Gustavs staty i Malmö så,
att danskarna ej sårades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
