Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fransmans omdöme om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 FCX FRANSMANS OMDÖME OM SVENSKARNA. 2o5
2o5
alldeles i skymundan här i Sverige. Vad offra ni svenskär för
er kärlek? Den kan ibland — och ändå för sällan, säger er
statistik — förmå er att gifta er, och väl är det, men ibland bli
ni väl kära utan att kunna gifta er, och hur blir det då?
Förmodligen, säger fransmannen, hejdas de förälskade här i Sverige
liksom på andra ställen av plikter, moralbud, religiösa
betänkligheter och penningfrågor; oftast böjer man sig för dessa hinder,
men ibland ropar blodets och hjärtats röst högre, och då offra
vi fransmän hellre än ni både lugn och penningar för att få
uppleva »den stora lyckan», hur kort och hur osäker den än kan
vara. Ni svenskar, fortsätter helt säkert en fransman, tyckas på
kärleksområdet vara lika »behärskade» som Hjalmar Ekdal i
»Vildanden» inför sin revolver, då han »hade mod att leva», och
med en djup suck, innerligare och renare än vi fransmän
kunna fatta, ersätta ni ert ideal med ett surrogat från gatan. Och
han fortsätter kanske: A andra sidan är det sant att vissa svenskar
sätta sin kärlek så högt, att de i tio eller tjugu år avsäga sig
varje sexuell förbindelse för att bli värdiga den de kanske komma
att älska och gifta sig med. Dessa karaktärsstarka män äro
högst aktningsvärda, men de utgöra blott ett ringa procenttal,
den övervägande delen nöjer sig med att låta sina första
erfarenheter och minnen pä detta område, där man dock, säga
fransmännen, kan få uppleva så mycket varmt och vackert, smutsas
av tarvlig råhet. Ni svenskar skratta litet skeptiskt, då vi tala
om Musette och Mimmi Pinson, och vi erkänna att också i
Quar-tier Latin finnes mycken vidrighet och köpslagan, men man har
också mycket annat där, små glada, vackra och vänliga fröknar,
som sedan gamla torra domare och läkare här och var i
Frankrike minnas med tacksamhet. Genomsnittsfransmän säga sig ej
förstå, varför vi äro så nöjda med de tarvliga former sinnligheten
hos oss rör sig i, men mera intelligenta galliska herrar och
damer förklara med ett litet leende att denna svenska hjärtlöshet
och snaskighet på det erotiska området väl är att fatta som en
»indirekt hyllning åt dygden», under det att den svenska
uppfattningen framhåller, att »synd är synd» och last är last, även
om den är förgylld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
