Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII.
291
talgljuset ur denna bönbok, men klockan är tio och sömnen
tynger hans ögonlock. Karl sparkar av sig de stora
ryttarstövlarna och går till vila.» Boken överflödar av autentiska och
pittoreska smådrag, som i mitt tycke göra den mycket roligare
och värdefullare än alla romantiserade omstuvningar.
Huru ser man ej den tidens Stockholm framför sig, då man
läser om hur prinsen äter middag med sin pappa och sina
systrar i »Kongsträdgården, som är vid S:t Jakob», eller hur han
med Apelman, Wrangel och Hård som trettonårig gosse skjuter
vargar på Djurgården eller får vara med, då hans pappa
»drillade hela guardiet».
Förmodligen ha under de sista tvåhundra åren lika många
lärda svenskar funderat på att göra en folkbok över Karl XII,
men de ha antagligen ansett att ytterligare femhundra år av
trägna strategiska, taktiska, språkliga och historiska studier
behövas, innan vanligt folk i Sverige skola få läsa om kalabaliken
i Bender. Jo, det är sant, Fryxell skrev en folkbok om Karl XII,
men han lär ju haft »galiga» åsikter.
Sedan Voltaire, den förste med de riktiga åsikterna — i detta
stycke — 1731 gav ut sin berömda Charles XII, översatt till alla
språk, det arbete som gjort Karl XII världsbekant genom sin
ypperliga och klara stil, har ej utkommit något likvärdigt arbete,
där vanliga människor kunna få läsa, ej bara om fackmännens
osäkerhet om Karls förhållande till operationsbasen väster om
Weichsel, utan där man får höra om hela hans liv frän
junimorgonen 1682, då en prins föddes i Stockholms slott och
samtidigt en häftig storm blåste tegelpannorna från husen, och till
den adventsöndagsafton i november 1718, då tafifeltäckaren
Hult-man i kulregnet frambar konungens kvällsmåltid och en norsk
muskötkula genomborrade Karls huvud. Det är en sådan bok
Kuylenstierna velat skriva, och därför har man skäl att vara
honom mycket tacksam, även om den historiska forskningen
skulle ändra ett eller annat i boken förekommande. Han kan
trösta sig med att ha lärt många svenskar att beundra kung
Karl den unge hjälte, den Demir-basch, Järnhuvudet, vars
bragdrika, lätt romantiserade liv, tolkat med turkiska och arabiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
