Folklynnen / 295 (1920) Author: Carl G. Laurin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Engström som författare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Albert Engström. Självporträtt.

ALBERT ENGSTRÖM SOM FÖRFATTARE.

[1]

Det är svårt att yttra sig om honom, som är lika rädd
för rökelse som den gamle hedervärde Djävulen, en
personlighet som Albert Engström förstår, och för vilken
han i dessa tider av halvhet och mjäkighet skulle kunna vördsamt
petitionera hos domkapitel och kyrkomöte: »Låt oss behålla vår
gamle Djävul!»

Det berättas, att man under antiken en gång hörde en väldig
stämma ropa över vattnen: »Den store Pan är död.» Skulle över
våra stationssamhällen med hus av korrugerad järnplåt, med
bensinparfym och sulfitdofter ljuda ropet: »Den gamle Fan är
död», så skulle Albert Engström sörja som över »ett
besynnerligt dödsfall», ty han gläder sig åt att »Tusan traskar omkring
till och med i Härjeådalen», och detta pietetsfulla sinne för allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>