Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Engström som författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
ALBERT ENGSTRÖM SOM FÖRFATTARE.
gammalt och fornt ryser mest av allt vid tanken på att vi alla
skulle ha blivit definitivt tama, måttfullt tärande vår pomril, så
att magen ej skadas, och diskuterande i parlamentariska former
om bakterier och proportionella valmetoder. Engström älskar
innerst vildheten, naturgrunden. Ellen Key skriver om
»kvinnans vildhet» och menar, att det är ett ganska tunt lager av
konvenans och små choser och poser, som omgiver hennes
varelse, men att under detta finnes naturen själv med dess hat,
grymhet och kärlek. Hon är hänsynslösare än den visserligen
till det helas båtnad av lagkulturen mera anstuckne mannen.
Då det är fråga om kärlek, mystik eller konst och dylika
trevliga saker, i vilkas dyrkande man gärna ger den sociala
synpunkten den s. k. fan, är det ganska välgörande att också
bland män träffa på naturgrunden utan att behöva gräva för
länge.
Engströms författareskap har sin förnämsta dyrbarhet i denna
vildhet. »Anden skall inge eder vad I skolen säga», heter det,
och det är som om den svenska anden talade med Engströms
mun. Det är helt enkelt ett mysterium, hur varje ord av honom
smakar svenskt. Vare sig nu det är frågan om nytjärade båtar
eller smultron eller ljushåriga flickor i bomullsklänningar, så har
allt en svensk arom av så genomträngande art, att jag tycker
en fattig hemlängtande emigrant i Illinois kunde drivas till
självmord genom att läsa en bit av Engström.
En egendomlighet hos Engström är den suveräna skicklighet
varmed han behandlar formen. Med samma lätthet med vilken
han skiljer grisslor, skarvar, trutar och skäggdoppingar, rör han
sig inom prosodiens irrgångar och resonerar som en
Homerus-tolkare i Alexandria om hexameterns egenskaper. Några citat
äro ej behövliga. Vi ha ju Strix, denna cornucopia
volup-tatis och thesaurus omnium scientiarum. Han är nästan
klassisk lärdomspedant denne man, som eljest minst av allt
är pjåskig i ordvalet, då han skriver sitt modersmål. Man
»badar sitt hjärta» i hans svenska. Engström skrev om det
gamla dalamålet, att man fick liksom »en smak av blod och
hedendom i munnen», då man efterhärmade dess åldriga ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
