Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnolynnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
kvinnolynnen.
»och i den innanmätet
mulligt och mjällt,
så kan själn gärna vara
utan ringaste risk eller fara»,
och de undra, om, eller rättare de vilja få höra, att de äro
vackra och välklädda.
Det finnes många dylika allmänna sanningar, som ej äro så
vidare sanna. Men fransyskorna äro verkligen vackra och
dessutom de bäst klädda kvinnor i världen. Vad betyder det? Jo,
att av de tjugu millionerna ett par tusendelar äro vackra. Och
bland de övriga ser visserligen flertalet ingenting ut, men av
dessa har dock ett större antal än på andra ställen hållning och,
då det gäller anletsdragen, en riktning åt rätt håll, tack vare
den latinska ansiktsovalen. Och slutligen vad dräkten beträffar
ha de en händighet och en smak och ett så levande enormt
intresse, en så uppriktig känsla av att verkligen vilja offra något
i obehag och penningutgifter för att få en ännu vackrare hatt
och elegantare klänning, att resultatet måste bli bättre än på
andra ställen. I synnerhet som underklassens kvinnor ha den fina
smaken och takten att kläda sig i svart eller mörkblått och ytterst
enkelt, blir därför totalintrycket på en fransk gata i toaletthänseende
nästan så bra, som det är möjligt i denna ofullkomliga värld.
Att Frankrike är arbetets och sparsamhetens land kan ej nog
ofta framhållas, och att det är det stora bondlandet samt att
den talrika borgarklassen är i vissa avseenden borgerligare och
mera traditionsbunden än annorstädes, det bör ej heller förgätas.
Men i alla fall är, som förut påpekats, dame7i resultatet av det
franska riddarväsendet och, sedan utbildad vid Frans I:s, Ludvig
XIV:s och Ludvig XV:s hov, i egentlig mening en fransk eller
kanske ännu hellre en burgundisk-fransk skapelse. Vid de
italienska småhoven under renässansen utvecklade sig naturligtvis
också ett liknande damideal, men det franska blev redan under
1600-talet det europeiskt tongivande, är det väl ännu i den
latinska och den slaviska världen samt till en viss grad i Tyskland.
Ja man kan till och med säga att, om också det
anglo-ameri-kanska lady-idealet i några nyanser skiljer sig från »/«femnte du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
