Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnolynnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnolynnen.
375
niondeså är dock den franska damen i dräkt och sätt att
uppträda ledstjärnan för hela den vita rasens kvinnor.
Den orientaliska tjusar genom ödmjukhetens rörande skönhet,
det germanska husmoderidealet inger aktning genom dygd och
duglighet, den romansk-galliska damen behandlas som en
furstlig-person, männen resa sig upp för henne, bugande, säga blott
angenäma saker, småle diskret hänförda av hennes små inlägg,
hedras genom att få kyssa på hand. Liksom naiva personer tro,
att kammarherrar och ceremonimästare äro förargade över att
behöva stå i så gott som beständig giv-akt för de höga
personerna, så tro somliga, att kavaljererna tröttas och tråkas ut av
den ständiga uppvaktningen för damen. De känna sig i stället
tillfredsställda. Det finnes visserligen sädana herrar, som bli
litet trötta, men de flesta känna sig hedrade. Hela denna
hovdisciplin verkar lyftande som en sorts kult, och dä den gäller
damuppvaktningar, tänka kavaljererna med skäl, att ett vänligt, mycket
vänligt: »Du gode och trogne tjänare, gäck in i din härskarinnas
salighet!» i lyckligaste fall kan bli resultatet. I förgårdarna få
dessa kavaljerer emellertid alltid dväljas, och det är
vackert så.
Det brukar anses, att den japanska teceremonien, ett system
av eleganta kulthandlingar, behagfullt utförda som en hyllning
åt angenäm samvaro, har mäktigt verkat till det japanska
sällskapslivets förfining. Hur välgörande bör ej den
fransk-europe-iska damkulten ha verkat på de rustika manliga individer,
slagskämpar och åkerbrukare med fina namn, som sedan 800-,
900- och 1000-talet förädlas av densamma. Det blev »rena
händer och kammat hår», den råa tonen fick stämmas ned, ryggarna
krökas och tungorna framstamma först otympliga, så bättre och
bättre artigheter och tala sirligen i »frustugan». En oerhörd
rikedom, en samvaro med större spänning och ny skönhet hade
sällskapligheten fått, då damerna kommo med.
Under den tidigare medeltiden ville man i Italien ej alldeles
släppa bönerna till gudinnan Venus. Hon kristnades till och med
nödtorfteligen och kallades Santa Venere. En dylik
sammansmältning av hednisk och kristen fullkomlighet diktade man in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
