- Project Runeberg -  Ibsen och äktenskapsfrågan /
18

(1882) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är — tager sig rätt täckt ut. Ett har hon emellertid
gemensamt med de andra. Hon kommer icke alls till någon
utveckling genom handlingen i stycket. Man är vid dess slut
lika oviss som vid dess början om, huruvida hon möjligen
efter någon tid skall likna sin omgifning eller, tvärt om,
kommer att af lifvet uppfostras till qvinna.

För öfrigt har den franska scenen inrymt, om det icke
rent af är hon som skapat ett slags illusion ora, att man på
en gång kan vara qvinna och icke qvinna, utvecklad och
dock opersonlig, i stånd att verkligt älska och dock medvetet
mån om att i hela sitt skick omhulda obestämdhetens behag,
korteligen vara hängifven och oberörd, kysk och icke kysk i
ett och samma andedrag. En tredje teatertyp vittnar härom,
den »sansade» qvinnans, med »minnen» och dylikt, den
älskvärda »rådgifverskans», så ovärderlig när det gäller, icke att
bringa saker till afgörande, utan, som man säger, att ställa
saker »till rätta».

På senaste tiden hafva fransmännen sjelfve börjat oömt
behandla sina tre typer; såsom när vissa vilda folkslag börja
piska sina afgudar, för att de icke kunna gifva allt, hvad man
önskar. Trots upplysning och vakenhet, äro de ett mycket
klentroget slägte gentemot hvarje slags insigt om en
natur-nödvändig frändskap mellan begreppet qvinna och begreppet
menniska.

Häruti äro deras skalder yttersta motsatsen till vår
norrman.

Det lär väl allt vara sig sjelf, denne närmast talar om,
när han låter Jatgejr bland skaldegåfvor nämna äfven »tvivlen».

»Kong Skule.

Tvivlen også?

Jatgejr.

Ja; men da må den tvivlende vaere stserk og frisk.

Kong Skule.

Og hvem kalder du en ufrisk tvivler?

Jatgejr.

Den, som tvivler på sin egen tvivl.»

Ibsen är för sin del en frisk tviilare. Men ett finnes,
som han icke tviflar på: qvinlighetens förmåga af utveckling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foouibsen/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free