Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordens anlete genom att bringa i rörelse outsinliga floder af
helsa, som nu ligga bundna.
Äfven dessa hustrur, som ej varit sine mäns hjertans val
och således egentligen icke innehaft något af en äkta makas
lott: Aurelia, Dagny, Ragnild, Margrete, Betty, äfven dessa
svikna gamla flickor: Lona, Marta, eller vanvårdade unga
flickor: Ragna, Dina, m. fl., göra af sin förvända ställning
så mycket de kunna. De visa, när en handlingens och
frihetens stund bjuder sig, att de ännu hafva sitt hjerta på
rätta stället, om än icke ett till alla delar friskt och modigt
hjerta.
Ja, äfven när han nödgas införa en sådan tilltufsad och
genom frånvaron af de naturliga utvecklingsmedlen förkrympt
stackare som Aase, Peer Gynts moder, så antyder han, med
rörande ömhet, hennes illa behandlade anlag för att älska och
genom kärlek blifva en verklig qvinna. Det är detta, som
gör, att Solvejg ej skyggar tillbaka för henne.
De kraftfullare, som bryta sönder banan, och hvilkas
lef-nadslopp vi noggrannare följt, emedan det framkallat större
verkningar i det dramatiska — om dem kan ju sägas: att ännu
deras brott endast liksom vända upp frånsidan af samma
hän-gifvenhet, som kunnat göra dem till hela qvinnor.
Ingen har hittills kunnat förneka styrkan i Ibsens
teckning af männen. Man har känt igen de tidsåldrar, han i
och genom sine män skildrat; man har äfven känt igen sig
sjelf; och man liar ej gerna efteråt kunnat glömma det
intryck, man fått. Emellertid äro dessa företrädesvis negativa
framställningar icke hans skönaste.
Nej, det skönaste bland allt, som blifvit skapadt af ett
par mansåldrars episka och dramatiska diktning, är Ibsens
positiva bilder af qvinlighet; om hvilka dock gäller (likasom
om Shakspeares), att de endast äro klart antydda, aldrig fullt
utförda. Det är ofta blott genom en stark motsats mot
mannens bortkomna tillstånd i fråga om rätta förhållandet
mellan könen, som deras vänligt hoppgifvaude ljus faller oss i
ögonen. Skalden rödjer sig, som sades, vägar rätt genom
törnskogen fram emot boningen, der qvinligheten finnes.
Sedan beror det på en hvar, om han vill gå vägen dit in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
