Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stådda af Ibsens verk. Som det emellertid i hvarje punkt
sammanhänger med mitt ämne och, starkt, känsligt, ja med
nästan uttömmande fullständighet åskådliggör en hland de
naturlagar, af hvilka mensklighetens framtid är mest heroende,
och som det derföre är af vigt för oss att vi börja lära oss
ärligt vidkännas, så skall till inbördes belysning, längre fram,
sammanställas ännu en mängd anföranden ur detta, af lärde
estetici så kallade »idédrama».
Förut måste vi dock vara ense med afseende å de
allmänna utgångspunkterna.
För att ej, utan förklaring, bruka ett möjligen for någon
af mine läsare okändt namn, ber jag få nämna, att med
idédrama menas, till skilnad från andra dramatiska arbeten, ett
sådant, i och genom bvars handling hjelten icke löser utan
ännu söker sin uppgift, som han först vid slutet finner. Slutet
är, så att säga, den egentliga början, soluppgången.
Något af detta återkommer ofta i Ibsens verk; men i
Peer Gynt är saken till alla delar genomförd, hvilket är af
vigt att ibågkomma äfven vid det kortaste anförande ur
ifrågavarande dikt. Annars inlägger man deri en helt annan
mening, än skaldens; tillämpar på dagen något, som är sant
endast då det gäller natten.
Natten, dimman, villan, det oklara eller outvecklade är
för skalden könens opersonliga och blott allmänna håg till
hvarandra. Dagen, vakenheten, verkligheten är den
ömsesidiga, enskilda, följaktligen exklusiva kärleken, der, af två
individer ur olika kön, hvardera funnit i den andra det
honom eller henne motsatta könets hela rikedom personligvorden
och, allt ifrån detta rön af dagningen i sitt väsen, först kunnat
börja lefva som verklig menniska.
Sådan är skaldens åskådning af förhållandet mellan man
och qvinna.
Sällskapslifvets åskådning häraf är den motsatta, hvars
mest fulländade målsman hlifvit af Ibsen framstäld i och
genom épouseuren Guldstad i Kjcerlighedens Komedie.
»Guldstad.
Hvad Elskov er, ved ingen at forklare;
hvori den stikker, denne glade Tro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
