- Project Runeberg -  Ibsen och äktenskapsfrågan /
51

(1882) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

at en blev skabt till saligt Liv i to —
se, det kan ingen Mand paa Jord besvare.

Men ¿Egteskabet, det er noget Praktisk,
og ligesaa Forlovélse, min Ven; —
og lett det lar sig eftervise faktisk,
at en er skikket just for den og den.

Men Kjserligheden kaarer jo iblinde,

den vaelger ej en Hustru, men en Kvinde;i>

»Hvad kaldes slig Trafik? De Navnet kjender; —
det kaldes Humbug, — Humbug, kjaere Venner!»

Der höra vi for en gång öppet sällskapslifvets
allmänne-liga tankebekännelse, sådan hon formulerats af en bland dess
visaste män. Ty en sådan är Guldstad. Det är icke på det
i vanlig mening »lättfärdiga» sällskapslifvet, som skalden
bortslösar sin humor. Nej han håller sig till det mest aktade,
till prosans och den goda sedens sällskapslif, det
äktenskaps-stiftande sällskapslifvet, Goethes »Die gute Gesellschaft», hvarom
det heter:

— — — — — »man nennt sie die gute,

Weil sie zu’m kleinsten Gedicht’ keine Gelegenheit giebt»;

detta, som under sina naivare stunder talar i Fru Halms anda,
när hennes dotter Svanhild håller på att välja mellan de
två friarne:

»Fru HALM (ser sig tillbage idet hun gaar).

Hvad Udfald Sagen faar, blir Barnet lykkeligt.»

Guldstads tro på den allena lycksaliggörande prosan har
visserligen ej kunnat hålla sig qvar i detta omedelbarhetens
skede, som särskildt kännetecknar den blida Fru Halms. Men
samma trosgrund hafva båda: att den s. k. »personliga
kärleken» hör till »ton»-årens drömmar eller till det lif, som
framställes i böcker. Verkliga lifvets lycka deremot måste
byggas på en bredare basis, denna välkända, allmänna
dragning, som de båda könen utöfva på h varandra men som
småningom, när man neraligen valt med förstånd och alla
biomständigheter i ett äktenskap äro af önskvärd art, skall
öfvergå till endast vänskap och ömsesidigt uudseende. För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foouibsen/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free