Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Dockan» — den drömda varelsen, den han lånat Noras
drag — skall i alla händelser icke ryckas undan honom.
Han skall ännu kunna gå och lulla denna osanna
uppfattning af mensklighetens ena hälft inom sitt breda bröst,
på samma sätt som barnet går med sin docka på armen —
och således icke behöfva vakna. Hans ensidiga manlighet
skall rigtigt få gå i frö.
Det der, som han har gemensamt med ett så stort antal
lycklige män, som han framför allt har gemensamt med
Shak-speares Polonius i Hamlet:
Säg. har det n&nsin händt — det frägar jag —
Att jag har sagt bestämdt »så står det till»
Och det har varit annorlunda stäldt? —
detta skall icke, åtminstone icke i sjelfva sin grund varda
stördt; kläppen i denna lilla pingla på hans nattmössa skall
aldrig komma att fastna. Den skall ännu allt jemt röra sig
tillräckligt nära hans öra för att silfverklart rädda honom
från att sjelf någonsin höra ett möjligen framkastadt tvifvel
med afseende å hans egen ofelbarhet. Han skall få lida
mycket, efter som han är en intelligent och känslig man.
Men han skall icke fa lida på det sättet, att han får ögonen
* öppna för, hvad Nora är: qvinnan — eller den qvinna, som
för honom borde hafva varit frigörelsens engel, men som han
aldrig vågat ens tänka något sådant om, än mindre vågat
lemna utrymme åt, för att hon skulle, inom rymderna af sin
mans förtroende, fått försöka sina unga vingar.
Men — det är sant! — en välment invändning torde böra
i förväg bemötas. Någon tendensiös novellist känner det
visst redan vattnas i munnen att få föreslå den, i noveller,
ofelbara utvägen, att hjonelaget sättes på förknappning, att
Helmer oväntadt göres af med sina bästa inkomster (Krogstad
t. ex. tränger ut honom i aktiebanken), att Nora, som nu fått
öppet fålt för sin verksamhetslust, strider om mannens själ
och som segerlön hemför hans frigjorda aktning, hans
\ik-ställiga, vakna, verkliga och menskliga kärlek?
Dock: vi veta ju, att detta slags öfverlägsenhet i
utveckling har icke Nora, eller kan hafva, med de
uppfostringsmedel lifvet hittills gifvit henne. Torvalds sjukdom, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
