Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Helmers idealitet. Vi hafva blott önskat, att han icke skall
beröfvas sin hustru och sina barns mor, hvars tillgifvenhet vi
ej kunna finna honom hafva förverkat. Och icke inse vi, att
hon, stackars menniska, vinner något på att löpa bort från
sin naturlige målsman och laglige beskyddare, eller att hennes
små barn vinnna något på att lemnas utan moderlig vård.
Det är — mer än något annat i hela skådespelet — hustruns
och moderns beteende under slutscenen, som upprört, ja, som
sårat all känsla inom oss! Huru rimma sig väl hennes
jemn-vigtsfulla ord och åthäfvor der med ett så, lindrigast sagdt,
öfveriladt handlingssätt? Hon utesluter sig ju sjelf från all
möjlighet till verklig bättring, i och med det samma som hon
öfvergifver det pligtområde, der skickelsen satt henne.»
Nåväl: vi försöka nu att rätta detta Ibsens misstag. Hon
stannar qvar.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
