- Project Runeberg -  Ibsen och äktenskapsfrågan /
83

(1882) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herr Helmers idealitet. Vi hafva blott önskat, att han icke skall
beröfvas sin hustru och sina barns mor, hvars tillgifvenhet vi
ej kunna finna honom hafva förverkat. Och icke inse vi, att
hon, stackars menniska, vinner något på att löpa bort från
sin naturlige målsman och laglige beskyddare, eller att hennes
små barn vinnna något på att lemnas utan moderlig vård.
Det är — mer än något annat i hela skådespelet — hustruns
och moderns beteende under slutscenen, som upprört, ja, som
sårat all känsla inom oss! Huru rimma sig väl hennes
jemn-vigtsfulla ord och åthäfvor der med ett så, lindrigast sagdt,
öfveriladt handlingssätt? Hon utesluter sig ju sjelf från all
möjlighet till verklig bättring, i och med det samma som hon
öfvergifver det pligtområde, der skickelsen satt henne.»

Nåväl: vi försöka nu att rätta detta Ibsens misstag. Hon
stannar qvar.

* *

*



Förfalskningshistorien, själsångesten under julveckan,
förklaringen mellan makarne, — allt, som tjenat att ställa våra
två handlande personer ansigte mot ansigte med verkligheten,
har tagits såsom någonting blott tillfälligt störande.

Om åtta dagar är — såsom Helmer ganska rigtigt
förutsagt — maskeradscenen endast ett obestämdt något, ett med
dödsblekhet väpnadt spöke, som väl ännu allt emellanåt’ skymtar
fram för inbillningskraften, men blott för att tillsätta en ny
rysande droppe vällust i trygghetskänslan vid den husliga
härden.

Om en månad — om två månader, är den icke ens detta,
blott ett begrafvet och sviket minne. Anledningar förefinnas
redan att med saknad se tillhaka på tiden närmast det
skakande uppträdet; man skulle vara blind eller likgiltig för att
icke märka det.

I början — ja, i böljan är Nora blidare och följsammare
än någonsin. Och Helmer har aldrig varit så kär i sin hustru
som under dessa snabbt flyende underbara veckor, nej icke
ens strax efter sedan de hade flyttat in i sitt unga hem.

Men nu äro de veckorna förbi; och Nora är icke längre
lik hvarken sitt dåvarande eller sitt förra jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foouibsen/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free