Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hvilka hon här står inför honom, rent af gripen på bar
gerning, träffa — som alltid sådant gjort — ömtåligaste
punkten i hela Helmers lifsåskådning. Yi få ännu en gång höra
hans manliga:
— »Nå, dette skal tilforladelig få en ende!»
Han förifrar sig icke. Han önskar, så långt möjligt är,
skona henne. Han säger icke mycket.
Men det, han säger, är till den grad eftertryckligt
betecknande, skrämmer Nora så, att hon för all framtid
förlorar den lilla lust, hon verkligen börjat känna för försöken
till en mera vaken ledning af Ivars, Bobs och Emmys
utveckling. Och det skrämmer henne äfven på det sättet, att
hon icke törs annat än låtsa fortsätta, hvad hon en gång
åtagit sig.
Men när en Nora blir skrämd, skälfver alltid något af
uppror i hennes rädsla. En sådan, efter sjelfständighet i
mörkret famlande natur måste, när hon icke får skapa något,
åtminstone förstöra något.
Barnens ledning kommer från denna afgörande stund att
bestå deri, att hon i grund skämmer bort sina små, ena
förmiddagen är tankspridd, utledsen, snäser och — efter fåfänga
försök att »stå ut» med deras kält — sänder dem ifrån sig,
en annan gång öfverhopar dem med smekningar, namnam och
orimligt smicker, och att numera den enda allvarsamma
delen af undervisningstimmen anslås till inöfvandet med de
späde nybegynnarne af en serie konstgrepp och
försigtighets-mått, dem de »för allt i verlden» må komma i håg att hafva
till reds, »när pappa är inne».
Korteligen: endast till nya lögner har det nya våldet
på hennes samvete och vilja ledt; blott till att något djupare
draga ned henne i dyn; och denna gång är det barnens tur
att följa med dit ned och besudlas.
Således: alla lumpenhetens ökända lyten skola snart gifva
sin pregel åt detta hem, såsom åt tusentals andra.
Men det var sannerligen icke den luften — om än en
redan oroande luft —, man fick emot sig, när först ridån gick
upp. Då liade man en känsla af, att bär funnes möjligheter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
