Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom — och att dermed medvetandet om qvinnan »skjutit
upp inom honom».
Han skall då icke segna till den medelmåttighetens
Narcissus, mot hvars bild allt det föregående pekat. Slutorden i
skådespelet visa hän mot de framglimmande grundlinierna till
en rigtig menniska.
* *
*
Vi måste nu, sedan idéns följdrigtiga gång genom
skaldeverket lätt bör af alla kunna återfinnas, äfven säga något
om de ur vanliga lifvet sammanhemtade medel för
åskådliggörandet af idén eller gifva något antydande om, huru fast
och liksom sjelfvuxet arbetet är gjordt.
Omständligare mätningar med den realistiska
skönhets-lärans måttstock lemnas likväl åt framtiden och åt herrar
aesthetici ex professo. Vi nöja oss för vårt ändamål med
huf-vudsaken eller det innersta i Et Dukkehjem.
Det innersta i ett hem är dess qvinliga grundämnen.
Det innersta i Ibsens mest omtalade arbete är Noras karakter.
Skalden vill låta ett nutidens hem sjelfnödvändigt brista
sönder inför våra ögon. Allt tilltalande .bör finnas der:
enkelhet, glädje, arbetsförmåga, goda lynnen, öm och oförsvagad
tillgifvenhet, skönhetssinne, friska små barn, vänner, väl
behandlade tjenare, goda vanor, godt rykte, en genom
aktningsvärda ansträngningar ändtligen vunnen bergning m. m. s.,
men tillika hos mannen en så grundfalsk föreställning om
lycka i förhållandet mellan man och qvinna, att derigenom
hela företeelsen af ett det älskligaste hem i sjelfva verket
är undergräfd, färdig att störta in hvilket ögonblick som helst.
Det är af vigt, att den äkta mannens egen hyggliga
personlighet gör hans österländska uppfattning af qvinnan så
förädlad, som en dylik, för oss numera omensklig och
kränkande uppfattning någonsin kan vara. Hans tro, icke att
menniskan är skapelsens konung, men att mannen är
skapelsens konung, bör i regeln gifva sig till känna på ett jemnt,
godt och lugnt sätt, som endast undantagsvis kan störas; när
han, nemligen, finner sin sjelftillräcklighet och sin egenskap
af försyn för qvinnan ytterligt misskänd (såsom när Nora vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:52 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/foouibsen/0095.html
