Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Et Dukkehjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långsamt, att de dramatiska möjligheterna varit rent förlorade.
En stort och religiöst utvecklad qvinlig personlighet är här
således icke den sökta, och lika litet en af undergifvenhet för
skick och bruk redan qväfd personlighet.
Nej, Ibsen behöfver en ung hedning, älskvärd men
vårdslösad, lefuadsfrisk men i saknad af alla grundsatser för
tänke-och handlingssätt, blind för annat än det som ligger närmast,
men färdig att med obrutna krafter älska, d. v. s. hängifva
hela sin glädje åt detta närmaste; grym af likgiltig
sorglöshet i öfrigt, dock blott emedan icke en aning om andras, om
»främmandes» rätt någonsin instält sig; i stånd att, om så
skall vara, med naturmenniskans drift, stjäla åt de sina, men
ur stånd att, med den förkonstlade menniskans drift, stjäla
från de sina i afsigt att med det såluuda stulna kunna inför
främmande tillgodose sin enskilda fåfänga; öm om de närmaste,
men icke om andra, och icke heller om sig sjelf; en ouppfostrad
qvinna, som aldrig haft en mor; en dotter och uppväxande
flicka, hvilken måst söka sitt torftiga tankeutbyte i tjenaraes
kammare; en maka, som nödgats välja till förtrogen sin mans
vän, icke mannen sjelf; en vacker, tilltagsen, sjelfständigt
kännande ung qvinna, satt i en husmoders höga kall, som
icke dess mindre kommit sig till att dagligen lotsa sig fram
i umgänget med sin man genom lögn vid lögn, halfmed vetet
längtande, väntande ute i mörkret på att plötsligen något
omslag månde komma, »det vidunderlige», hon vet icke rätt
hvad, men en eller annan öfvernaturlig hjelp, som skall göra,
att mannens och hennes själsverksamhet ej längre skola
tillåtas gå skilda vägar: att hvad hon försöker, hvad hon
uträttar, hvad hon offrar, äfven skall få räknas såsom
mensk-ligt, i likhet med hans. Hela denna mina af sprängämnen
behöfver skalden vara viss att finna inom den qviuliga varelse,
på hvilken det ifrågavarande hemmets tillvaro hvilar.
Ingenting deraf får svika vid antändningsögonblicket, i fall
verkligen »dockhemmet» skall inför våra ögon krossas till
oigen-känliga skärfvor.
Och så skapas Nora.
Nu har skalden, hvad han behöfde: en man och en
qvinna, som båda kunna handla alldeles på god tro utan att
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
