Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: En Folkefiende - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F-N FOLKEFIENDE.
15
iblandt os, det er den kompakte majoritet. Ja, den
forbandede, kompakte, liberale majoritet, — den er
det! Nu ved I det.»
Naturligtvis följer på detta omslag ett döfvande
larm, som aldrig tyckes vilja taga slut. Ty nu står
verkliga hufvuddrabbningen.
Doktorns menlöst naiva sätt att tumla sig inne
på det parlamentariskas mark är rent burleskt. Han
säger sanningar — onekligen skarpa sanningar. Men
hvad äro pä en kommunalstämma sanningar, om ej
behörigen inhysta i de vedertagna formerna? — och
det äro nu icke dessa! — Emellertid lyckas det
doktorn få behålla ordet, tack vare oafsigtligt gång efter
annan framlockade skrattsalvor. / Man unnar honom
tala, tills han kommit fraoi med nästan alla delar af
sin stora upptäckt: att »allmuen er ikkè folket,
all-muen er kun det råstof, som folket skal göre folk af»;
att »flertallet har aldrig retten på sin side»; att de
s. k. sanningar, som »flertallet lever på» och nu
ändtligen vågar hallstämpla som sund föda, äro »för detta»
sanningar, som redan hålla på att bli lögner,
skinn-magra, utlefvade, afsedda en gång i sin matnyttiga
ungdom till lifsmedel för våra farföräldrar men nu nästan
utan allt näringsvärde; att, hvad här betecknas med
uttrycket »allmue», det är inom hvarje klass alla dessa,
som tänka »sine foresattes tanker» och som mena »sine
foresattes meninger»; att för »frisind», för frigörelse
från »affællige flertalssandheder, må man häve arbejdet
sig ud till ändelig fornemhed»; — hvilket allt doktorn
söker göra för sitt auditorium ännu mera klart medelst
naturvetenskapliga exempel, särskildt angående
rasförbättringar hos — hundar och höns!
Nu är sinnesstämningen närmast intill kokpunkten;
medan dock Stockmann med sitt: »Ak, min snille herr
Hovstad, snak ikke om sikre sandheder!—», sin ökade
döfhet för fru Katrines hostningar, sina framstörtande
nya exempel och nya, djerfvare och djerfvare
tillämpningar, visar sig visserligen alltjemt hoppas kunna verka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
