Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: En Folkefiende - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
HENRIK IBSEN.
Den socialpolitiska agitations-kritiken *) lär väl
lika litet som den försigtiga, akademiska
dekomposi-tiöns-kritiken **) hafva ställt sig på tillräckligt afstånd
från det stora föremålet, icke hafva gått till väga så,
som med ett gammalt klassiskt stycke. Det kan ju
hända, att Ibsen — såsom flere skådespelsdiktare före
honom, särskildt några af de förnämste, Shakspeare,
Goethe o. s. v. — har en annan synkrets än
politikens, en mera omfattande, den största af alla: kulturens.
Om så är, då tarfvas här annorlunda öppna ögon
och andra mått, än de vanliga.
Kulturens lösen är hvarken dressyr eller uppror,
hvarken verldslikställighet eller egensinne. Kulturen
upptager båda slags medlen vi sitt ändamål:
mensklighetens utveckling. Det ena eller andra af dem, kan
blott för en viss tidpunkt, icke för alltid, vara det
mest betydande. Derföre behöfver man ett något
mera vidsträckt fält för sina jemförelser, än det herrar
anmälare nöjt sig med.
Såsom Guizot med oförgätlig klarhet visar i sin
Civilisationens Historia, har folklynnenas tämjande,
härmningsförmågan använd i hyfsningens tjenst,
utbildandet af menniskans anlag som »sällskapligt djur»
eller i allmänhet sträfvan till likformigheter i
lifsyttrin-garna företrädesvis kännetecknat den civilisatoriska
rörelsen i Europa från söder mot norr, den romaniska,
och deremot häfdandet af egendomligheternas kraf mer
än någonting annat kännetecknat samma rörelse från
norr mot söder, den germaniska.
Den iugne historieskrifvaren inräknar — som vi
se — icke mindre den ena än den andra i
civilisationens rörelse. Han säger oss stå i evärdlig skuld
hos dem båda för, hvad vi nu äro (nemligen af
sammansatta romaniska och germaniska impulser bestämda
varelser).
*) I Norge, men äfven i Danmark.
") Förnämligast i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
