- Project Runeberg -  Realister och idealister. Tidsteckningar / 1 /
31

(1885) [MARC] Author: Urban von Feilitzen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: Vildanden - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILDANDEN. ’ 36

Ibsens vanliga program. Han hatar ank-dammarne,
eller rättare: deras motsvarigheter i samfundens lif.
Han tror påtagligen ej om lefvande varelser —
särskildt ej om menniskor, som ju äro af naturen afsedda
för en viss sjelfbestämning, sjelfansvarighet eller frihet
i utveckling och rörelser, att de fara väl af att allt
för mycket tämjas. Han står och faller för
individualiteten.

Dermed skall man ju komma att säga något sant.

Dock tror jag helt visst, att man för förståendet
af hvarje särskild dikt behöfver (hvad man hittills ofta
försummat) fästa uppmärksamheten äfven vid något
annat, hvilket mer hör till det poetiska än till det
filosofiska.

Här t. ex. är ej fråga endast om lefvande
varelser i allmänhet, eller blott om de hinder för fri
utveckling, som de sjelfva konventionelt ingå på, utan
alldeles särskildt om sådana varelser, för hvilka det
gått utföre eller som skadats och sårats af andra
lefvande varelser.

Vildanden är: De Afsigkomnas Sorgespel.

Så som ett på ena sidan belyst föremål är å
motsidan mörkt, så följes ännu flertalet framgångar i
menniskoverlden äfven af någon eller af någras
undergång. Det är en grupp af sådana skuggor, som
diktaren denna gång framkallat ur glömskan och
företagit sig att göra till hufvudpersoner i ett drama.

Att detta är .ämnet, derom underrättar oss redan
grosserer Werles replik till Gregers i ett af de första
samtalen:

»Hvad vilde du da egentlig, jeg skulde göre for
de folk? Da Ekdal kom på fri fod igen, var han en
nedbrudt månd, rent uhjelpelig. Der gives mennesker
i verden, som dukker til bunds, hare de får et par
hagel i kroppen, og så kemmer de aldrig op igen mere.»

Och hela handlingens lynnesart vittnar sedan
om, att ämnet är fullständigt angifvet redan med
dessa ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fooureal/1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free