Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen: Vildanden - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 HENRIK IBSEN.
På samma sätt som ett skadskjutet djur gerna
uppsöker någon vrå, der det fins skymning ännu midt
på dagen, trycker sig ned der, förlorar all annan
energi men skygt och envist fasthåller hvarje liten,
verklig eller inbillad tillfredsställelse, som det vågar
att göra till sin inom denna täpta rymd; så ter sig
äfven den afsigkomna menniskan —, hvaraf ännu ty
värr finnes en allt för stor mängd i verlden, fast
nedsjunkna eller stannade den ena på ett lägre, den
andra på ett något högre trappsteg: alla dock lika
i det hänseendet, att knappast för dem utveckling mer
-är att vänta. När en het, rensinnad, opraktisk,
gosselik, enfaldig idealist, såsom Gregers Wt.le, gör något
försök att väcka dem, så lyckas han merendels blott
bryta sönder det sköra sammanhang, hvarmed förut
ändå ena -dagen nödtorftigt knöt sig till den andra.
Och den enda han finner sig hafva på ett något
djupare sätt väckt, det hängifna, oskyldiga barnet (lilla
Hedvig), blir offret för alla de fullvuxnas outvecklade
tillstånd.
I fall denna nya sceniska skapelse först uppfattas
rigtigt och sedan återgifves omsorgsfullt, således med
visshet om att det allra noggrannaste tillvaratagande
af hvarje liten skiftning i texten lönar sig, ja att intet
enda, om än skenbart så grundt eller tillfälligt drag
står der förgäfves, att ingenting släppts med in på
måfå i ett uppträde, samtal eller yttre ordnande af
skådeplatsen i någon af de fem akterna, så skall
skådespelet komma att på helt stilla sätt verka från scienen
med en förfärande natursanning.
Det moderna sättet att författa är nu-en gång
sådant, att detaljernas sakenliga trohet, otvungna
ordningsföljd och rätta innebörd utgöra det egentligen
öfvertygande eller öfvertalande, det som- småningom
försonar oss med det hela. Ja, läsaren finner sig i
viss mån tillfredsstäld redan af den vunna bekantskapen
med lätt igenkänliga, verkliga menniskor och verkliga,
vanliga öden, äfven om båda delarne äro beklämmande
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
