Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaknade den vansinniga; knappt hade hon fått ögonen på
den främmande förr än hon utstötte ett skri i det hon
famlade efter barnen, liksom hon velat skydda dem
för den främmande.
»Du här?!!» skrek hon i förtviflan; förnuftet
hade återvändt.
»Ja, Anna, att kräfva hämd har jag kommit.»
»Hämd? Är du ej nog hämnad?»
»Nej, först då, när I alla lidit så som jag, då är
den fullbordad.»
»Och när blir det?»
»Fädrens missgerning straffas inpå barnen, så står
det, ser du, och jag . . .»
Han kastade en blick på barnen, att blodet stelnade
i den vansinnigas ådror.
»Hvad vill du?»
»Minns du, Anna, 6 år sedan . . . då var du lika
röd och vacker som du nu är blek och aftärd. Då
var jag lika glad och god, som jag nu är dyster och
ond. Jag älskade dig så, som min själ kan älska.
Alla mina tankar, alla mina känslor hade endast ett
mål, och det var du. Och du sade att du älskade
mig tillbaka . . . Då kom denne eländige i din och
min vän . . . Du blef hans hustru och jag . . . jag
tillbragte dagarne utanför din boning för att ett enda
ögonblick få se dig, och nätterna utanför ditt fönster,
beherrskad af alla svartsjukans onda andar, förbannande
dig och honom, som njöt af den lycka, han stulit
från mig. Hastigt en dag för 3 år sedan försvann
din man — han var död — och det var jag som
dödat honom.»
»Oh . . . jag anade det.»
»Men denna hämd var icke nog. Fädrens
missgerningar skola straffas på barnen — och nu har jag
kommit att kräfva den ut hel och hållen.»
»Vill du döda dem ock?» Den sjuka andades
knappast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
