- Project Runeberg -  Förbannelsens Hus eller Skurken i Skinnarviksbergen /
37

(1877) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min brud, mitt lif, mitt allt, till dess att du en dag
dör i min famn, som rosen för höstens vindar.»

»Tillbaka, mördare!»

»Mördare, ha, ha, ha, mördare, och hvad är det
du menar med mördare. Din moder mördade hela
min ungdomstro, hela den rika natur, som slog ut i
fager blom i min själ, den lät hon vissna. Nu är
det natt der, men icke dödens natt. Nej, en sådan
der sommarnatt, då luften är qvaf och berusande, då
blommorna glöda och sinnet veknar, då hjertat skälfver
och pulsarna slå, en sådan der natt, då njutning,
sällhet och fröjder vinka oss.»

»Tillbaka, mördare, eller . . .»

»Eller du flyr kanhända . . . åh nej, du flyr icke
så långt att icke min arm hinner dig, att icke mitt
hjerta dessförinnan skall hafva klappat mot ditt. Kom,
sköna flicka, ser du icke hur nöjet vinkar och natten
flyr.»

Den uslingen nalkades henne för att fatta kring
hennes lif. Förgäfves sökte han att beherrska henne,
förgäfves bad hon honom vid allt hvad han hade heligt
att han skulle släppa henne, men förgäfves, allt
närmare kom han, allt vildare glödde hans blickar; med
en förtviflans styrka slet hon sig lös och i ett drag
röck hon upp sin lilla flaska och — tömde den.

»Så litet fruktar jag dig», sade hon till Curt,
som stannade utom sig af fasa, »i denna flaska låg
befrielsens ande . . . den skall låta mig fly från dig.»

»Förbannelse!»

»Ja, förbannelse . . . det vare din dom äfven
från mig. — Dock nej . . . nu vill jag icke förbanna
någon, icke en gång dig. Blif hvad du en gång kunnat
blifva, god och mild . . .»

»God . . . ha ha ha, god, och detta säger du nu,
då jag dödat dig också?»

»Ja, just derföre . . . nu ser jag . . . den
mycket älskat varder mycket förlåtet . . . . förlåt du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:10:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbannhus/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free