”Ingens gosse» — har du mött på färden
genom livet liten hemlös pilt,
ensam i den stora, dystra världen,
likt ett vilset lamm, från hjorden skilt?
Kan du det ej dig till minnes draga,
låt mig då berätta dig, min vän,
lille Bobbes mörka levnadssaga —
en som händer om och om igen.

»Ingens gosse», var den stackars lille
negergossen kanske född till slav.
Ej som du han gjorde vad han ville;
lek och glädje visste han ej av.
Många törnen litet hjärta sårar,
sorger, som han ej kan giva namn.
Ingen moder kysste bort hans tårar,
ingen fader honom slöt i famn.

Lille Bobbe var så svart som natten,
och den svärtan var av äkta sort.
Ej den kunde tvättas av med vatten;
tiden kunde ej den nöta bort.
Men han kunde tänka — längta — drömma,
gråta sorgens tår såväl som du;
kunde kanske sargad känsla gömma
bak ett skenbart lugn — så sker ännu.