Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - «Ingens gosse« (Insänt av fru I. Gaute)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och, o ve! hans hårda herre närde
hemska planer mot sin stackars slav.
Han var sjuk och ägde intet värde,
varför då ej bädda fort hans grav?
Men han tordes icke för de vita;
fruktan syntes vara hans motiv;
fridsförbundet ville han ej slita
för så litet som ett slavbarns liv.
Dock — han vet ett råd; den djupa graven,
grävd att fånga skogens vilddjur i,
står där tom; och från den sjuke slaven
skall han utan vidare bli fri.
Ingen fäster sig vid gossens klagan,
ingen bryr sig om hans smärterop,
och den korta, dystra levnadssagan
skulle sluta där i buffelns grop.
Övergiven i den hemska natten,
plågad utav jordkryp utan tal,
finns för Bobbe ej en droppe vatten
för att lindra febertörstens kval.
Solen hett på ullig hjässa bränner,
hungerns plågor suga i hans märg;
och vad han om mänskohjärtat känner
är, att det är hårdare än berg . . .
Men den gode Guden i det höga
har dock icke lille Bobbe glömt,
Nej, hans kärleksfulla fadersöga
ned i hemska gropen skådar ömt.
Snart han vite missionären sände
till den arme lille i hans nöd.
Så fick Bobbes lidande en ände,
och han frälstes från en kvalfull död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
