Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Umgwenya. Av Ester Monson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen från Umgwenya.
Av Ester Monson,
Årets julmöten äro avslutade, vi ha just sett
de sista grupperna av troende troppa av mot
sina mer eller mindre avlägsna hem, och snart
nog skola vi själva följa deras exempel. Det var
en ej så liten skara samlad till den sista stunden,
fastän det var måndagsmorgon och därtill svalt
väder, som lockade till arbete ute i åkrarna efter
de föregående veckornas starka hetta. De lång-
väga besökarna kommo naturligtvis församlingen
att svälla ut, men de flesta voro dock från ide
närmaste gårdarna.
Vi hade en känslig stund tillsammans med den
troende skaran i dag. På främsta bänken satt en
liten skara av vitklädda. Det var mötets dop-
kandidater; ej så många som vanligt, ty en större
grupp hade för endast några månader sedan prö-
vats färdiga för det steget; men även dessa få
voro ett mäktigt vittnesbörd om Guds frälsnings-
makt. Den förste, som avlade sin bekännelse,
var den gamle gråhårige Mbala. Vid julmötet
för två år sedan utvalde han frälsningens väg,
och nu hade han kommit lös från öl och månggifte
och andra hedendomens band och kunde verk-
ligen få döpas. Närmast honom sutto två mu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
