Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Umgwenya. Av Ester Monson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lattbarn, bror och syster. Helt blygt avlade de
sina vittnesbörd; ja, Leda grät som vanligt. Hon
har blödigheten i arv av sin vite far — något
annat har hon ej att vänta från honom — och kan
ej ens härdas i sin svarta mormors gård, där hon,
får växa upp som en vanlig inföding. Fast unga
julmötet vid Umgwenya 1925.
till åren, äro de båda syskonen bland de äldsta
troende på platsen och få nu till sin stora glädje
komma med till dop och församlingsgemenskap.
En ung kvinna avlade sitt vittnesbörd på det för
swazifolkets missionärer så svårförståeliga shan-
ganaspråket, och ännu en flicka viskar fram en
berättelse om förföljelse och motstånd i hemmet
och sitt eget uppsåt att helhjärtat följa Jesus.
Så tågade hela skaran till floden, och en stund
senare samlades vi kring Herrens bord.
En smula vemod ville dock blanda sig i käns-
lorna i dag, ty det var på samma gång avskeds-
möte för de besökande Emangwenimissionärerna,
som stodo inför uppbrottets slitningar. Det var
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
