Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra kärvarna. Av Maria Friman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De fyra kärvarna.
Av Maria Friman.
På Sjöholma stora egendom satt i
vardagssalen dess ägare, Bengt Stensson, i samspråk med
sin svåger Håkan Rolander, en norrman, som
kommit på besök.
Stensson var en stor, kraftfull man om några
och fyrtio år. Hans ännu ungdomliga och friska
ansikte talade om den lugna, bestämda viljan,
parad med godmodighet, vilka drag vanligen äro
kännetecken på den svenske odalmannen.
"Då jag för åtta år sedan köpte Sjöholma",
sade han och höjde på sina breda axlar, "sade
alla, att Stensson högg i sten, d. v. s. han skulle
bli ruinerad på kuppen, men vår Herre har givit
mig både gott förstånd och praktisk duglighet,
och genom dessa medel är nu min rätt stora
skuld på gården gäldad och egendomen således
min, och den skall en gång, i förbättrat skick,
övergå till min äldste son Börje, som nu fyllt
16 år".
"Vill inte Börje studera, liksom andra rika
bondsöner nu för tiden, i stället för att ägna sig
åt jordbruk?"
"Nej, som väl är, har varken han eller mina
båda flickor någon läslust, utan de synas vilja
liksom far ägna sig åt rejält arbete. Ragnhild,
som bara är 14 år, tager redan med liv och lust
del i hemmets göromål, och Börje slår och mejar
säd lika bra som mina drängar, -och i jakt och
fiske är han en mästare", sade Stensson, under
det att hans ansikte sken av glädje och stolthet
över sina barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
