- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Sjuttonde årgången. 1935 /
46

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra kärvarna. Av Maria Friman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

F örbundsfacklan

"Men hur är det med Ronald, din styvson?"
frågade Håkan. Därvid kom en skugga över
faderns ansikte, och han kastade med missmod sitt
hårrika huvud tillbaka, i det han sade:

"Ronald förstår jag mig rakt inte på; han blir
allt mer och mer märkvärdig".

"Jaså, är han inte snäll?"

"Jo, för all del, det är han visst, och skall det
något vara, så är han för snäll; men det är ingen
ruter i honom, och han saknar håg för det
praktiska, som är till gagn för människans
nödtorftiga behov. Han är raka motsatsen till mina barn.
Och han vill både natt och dag hänga över
boken och tänka och spekulera över ting, som inte
synas. Men se, han har nog ärvt morsans lynne
och sinne. Klen och spinken är han också trots
sina tjugu år, så inte kan han bli en dugande
bonde, som nog Börje blir. Ibland är jag ledsen
och undrar vad det skall bli av honom till sist.
Men Ingegärd, hustru min, är det, besynnerligt
nog, icke, utan hon brukar säga, att Ronald, som
har två fäder i himmelen, en, som beder för
honom, och en, som styr för honom, nog skall få
det gott och bra; och väl vore det".

Samtalet avstannade för en stund.
Norrmannen satt nedböjd med huvudet i händerna. Han
hade fått tårar i ögonen.

"Det är mera klent med syster Ingegärd, än
jag trodde", sade han efter en stund. "Hon har
nu ej långt till sitt rätta hem".

Nu böjde Stensson huvudet och drog en suck.
"Hon tror så själv, men jag vill så länge som
möjligt hoppas, att hon blir frisk igen", sade han.

"Ånej, det blir hon aldrig. När höstvindarna
komma, blåser nog hennes flämtande livslåga ut.
Det blir då tomt för Ronald".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1935/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free