Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra kärvarna. Av Maria Friman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De fyra kärvarna
55
man, att så var, då musikens toner och en stark,
klar mansröst ljöd därifrån med följande ord:
"O, att få hemma vara
I det landet underbara,
Där de helga änglar sjunga
Vid de gyllne harpors ljud,
Att ur sorg och jämmer tagen
Och allt kval för morgondagen,
I ljus, som aldrig skymmer,
Evigt skåda Herren Gud!"
Hela denna både genom ord och melodi så
härliga sång sjöng den som satt bakom orgeln.
Ibland hördes det, som om tårar fallit. Och man
erfor, att sången uppbars av ett fullt och säkert
evighetshopp. Redan från början hade denna
sång stämt folket till stillhet och andakt, och när
den var slut, sutto alla i väntan.
"Pappa", viskade Dagmar, "det var ju
mammas sång, och så likt han sjöng Ronald, tycker
du inte det?"
Men pappa gav intet svar. Han hade stött sitt
huvud mot handen, och på den hade fallit ett
par tårar.
Nu framträdde predikanten, och häpna och
bestörta viskade Dagmar och Elin: "O, Herre
Gud, det är ju Ronald!"
Och Ronald såg ditåt — såg på de sina med
en lång, kärleksfull blick. Sedan läste han de för
alla så trösterika orden: "Människosonen har
kommit för att uppsöka och frälsa det
förtappade".
Det följde en mäktig och gripande förklaring
över dessa ord, ingen undgick att, åtminstone för
stunden, känna sig vara förtappad utan en Fräl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
