Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra kärvarna. Av Maria Friman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
F örbundsfacklan
sare. Det lättsinniga leendet, som vid inträdet i
det gamla missionshuset lekte på mångas läppar,
hade vid mötets slut försvunnit och lämnat rum
för allvar och tårar. "Ack, det är ju den snälle
Ronald", sade den ene till den andre, då de
gingo ut. "Där har Stensson en annan son än
den vildkatten Börje."
På ingen syntes denna stund ha gjort ett så
mäktigt intryck som på Bengt Stensson. Under
hela tiden satt han som en bild, och blott ibland
lyfte han upp sin hand för att obemärkt stryka
bort en och annan tår från sina kinder.
Både han och flickorna gingo sedan fram och
hälsade på den unge predikanten, som glatt och
kärleksfullt tryckte deras händer. "Ack, så
roligt, att du kommit hem igen!" sade Dagmar
glatt. "Nu stannar du väl hemma hos oss, snälle
Ronald?"
Stensson stod tyst och bara såg på sin
styvson. Sedan sade han lågt: "Så lik du är
Ingegärd i ögonen!" och därvid skälvde det till i
hans läppar. När de skildes åt, bjöd även han
Ronald att komma och vara i sitt gamla hem.
"Ja, kom — kom i morgon", bådo bägge
systrarna med iver. "O, så rar, så vacker och ståtlig
Ronald blivit!" sade Dagmar på hemvägen. Men
deras far sade intet, han bara tänkte, och i den
tanken låg en tung suck: "Han är nu en
motsats till min egen son, som blivit en skam för
mig och min familj."
Andra dagen kom Ronald till sitt forna
föräldrahem och sade sig ämna stanna där någon tid
under hösten."
"Vi ha gjort östra vindskammaren i ordning
åt dig", upplyste Dagmar.
"Hå nej — jag vill nu som förr bo på pojkar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
