Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra kärvarna. Av Maria Friman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De fyra kärvarna
57
nas rum", sade han, men Stensson kom
hindrande emellan.
"Börje är sjuk, han har skadat sig, och det är
bäst, att han får vara ensam."
"Jag känner redan till det där", sade Ronald
med en medlidsam blick på sin styvfar, "och just
därför vill jag nu bo samman med Börje".
Genom sitt hjärtliga, glada och även värdiga
sätt tilldrog sig Ronald snart allas tillgivenhet
och -aktning. Dagmar och Elin ville jämt vara
samman med honom och uppmanade honom att
tala om allt, som rörde honom själv, och hur
han haft det "i främmande land". Och det ville
han gärna göra.
Under de första åren hade han genomgått en
missionsskola i Norge, och sedan hade han varit
anställd som predikant i närheten av svenska
gränsen, men denna befattning hade han tills
vidare lämnat för att uppfylla ett heligt löfte.
I det gamla missionshuset hade Ronald möte
nästan varje afton. De som till en början gått
dit av nyfikenhet eller för att öda bort en stund
kommo nu för att höra Guds ord, och Ronald
blev vitt omkring ansedd för en mycket
begåvad predikant. Stensson själv och hans båda
döttrar voro nästan ständigt närvarande, och
sina tjänare uppmanade han att icke försumma
dessa möten.
Det märktes snart, att det kommit in något
nytt i Stenssons hus. Dagmar och Elin talade
alltmera sällan om moder och nöjen utan
ägnade sig åt vad som fordrades i hemmet, och när
Ronald gav dem beröm för deras husliga
arbeten, skeno de upp, som om de fått premier.
Tjänstflickorna började allt mer och mer
förlora lusten för nattliga utflykter till dans, nö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
