Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blenda. Av K. K—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen av deras förvildade skägg och långa,
ovårdade hår bävade Blenda åter. Men Gud gav
henne mod på nytt.
”Kanske ni tillåter, att jag läser predikan för
er? Jag tänkte just i alla fall göra det nu?”
Det var förunderligt, de kommo sig inte för att
neka. Och Blenda började läsa. De hörde tyst
på. En stilla trygghet och ro smög sig in i
Blen-das hjärta. Hon kände Guds närvaro. Efteråt
sjöng hon en psalm samt en sång, som hon lärt
sig under konfirmationstiden och som blivit
henne särskilt kär:
”Öppet står Jesu förbarmande hjärta,
kärlekens armar och nådenes famn.
Är det väl skäl att försmäkta i smärta,
då du får ankra i sällhetens hamn?
Brudgummen Jesus i kärlek dig möter,
ropar: ”0 brud, mig ditt hjärta helt giv!”
Är det väl rätt, att din vän du bortstöter,
som till din lösen har givit sitt liv?”
”Har du också hört läsarprästen?” sporde en
av männen, den mörkaste.
”O ja, då! Jag är konfirmerad för honom.”
Och Blenda blev i hast vältalig, då det gällde
hennes älskade pastor.
De båda främlingarna reste sig och tackade
samt avlägsnade sig. Blenda tackade Gud för
hans nådefulla beskydd. Och ej mindre
innerligt prisade far och mor Herren, då de om
kvällen kommo hem, glada, stärkta och förnyade till
sin invärtes människa, och av sin tös fingo höra
berättelsen om det besök, hon haft. De anade
genast, far och mor, i vad avsikt de kommit, och
de förundrade sig över att intet i hemmet var
försvunnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
