Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blenda. Av K. K—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag förstår nu orsaken till min ängslan och
beklämning vid tanken på dig, just som jag
trädde in i kyrkan på förmiddagen”, sade far. ”Jag
tyckte det var oförsvarligt av oss att ha lämnat
dig alldeles ensam hela dagen, en tanke, som jag
ingen gång förut tänkt. Alla möjliga och
omöjliga rövarhistorier svävade för mitt minne, och
jag måste riktigt ropa till Herren i min själ, att
han skulle bevara dig. Sedan jag överlämnat dig
i Hans hand, kände jag mig lugnare och kunde i
stillhet och till välsignelse lyssna till de nådens
och sanningens ord, som gingo från pastorns
mun.”
Det var söndagen därpå. Klockorna i
Hälleberga kyrka kallade till gudstjänst. Och stora
skaror lyssnade till bjudningen. En del kommo
väl av nyfikenhet för att få se och höra den så
mycket omtalade mannen, den en gång som
obotligt ansedde drinkaren, som blivit förd till
sanningens kunskap. Många kommo dock av
verkligt frälsningsbehov. En god stund före
gudstjänstens början var varje sittplats i det
åldriga templet i skogen upptagen. Och snart
fanns ingen ståplats kvar varken inne i kyrkan
eller i vapenhuset.
Mäktigt ljöd psalmsången till orgelns toner.
Efter förrättad altartjänst besteg den vördade
gudstjänaren predikstolen. Han predikade med
innerlighet och känsla. Lagens domar ljungade
kraftigt över åhörarnas huvud. Men lik en stilla
västanfläkt ljödo ock försoningens ord från
Golgata: ”Det är fullkomnat. Missgärningen är
försonad, skulden betäckt och den eviga rättfärdig-
4 — F örbundsfacklan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
