- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Nittonde årgången. 1937 /
79

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 1. Procentare, skalden och de hjälplösa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därför av folket som en dyrbarhet. I vår svenska
psalmbok äro numren 151, 252 och 453
författade av Gellert, ehuru de blivit omarbetade av
vår store psalmdiktare Johan Olof Wallin.

En professor var på den tiden ganska klent
avlönad, och Gellert fick leva tarvligare än de
flesta kroppsarbetare i våra dagar. Och som han
det oaktat aldrig kunde se en nödställd människa
utan att hjälpa med det lilla han ägde, hände det
ofta, att han fick både frysa och svälta.

När Gellert kommit mittför den bedrövade
kvinnan, stannade han och betraktade henne med
innerligt deltagande. Därefter gick han fram till
henne, lade sin hand på hennes axel och frågade
milt:

”Varför gråter ni, kära vän?”

Kvinnan spratt till och fäste sina tårfyllda
ögon på främlingen. Hon kände honom inte men
såg strax på hans milda anlete och vänligt
blickande ögon, att han var en god och ädelsinnad
man. Av ängslan och en medfödd blyghet kunde
hon emellertid inte få fram ett ord. Först när
Gellert ännu en gång frågat efter orsaken till
hennes sorg och bett henne hysa förtroende för
honom, fick hon mod att omtala sina bekymmer.

”Min man har länge legat sjuk”, sade hon,
”och jag har inte en bit mat åt oss båda och våra
sex hungrande barn”.

Gellert gjorde nu ytterligare några frågor, och
kvinnan berättade utförligt om deras nöd. Hon
tyckte, att hon för denne man, som såg så god
ut, kunde öppna hela sitt hjärta.

”Och det allra värsta är”, tilläde hon, ”att vi
i dag bli drivna ur vår bostad, eftersom vi inte
kunnat betala hyran för det sista halvåret”.

”Hur stor är den?” frågade Gellert.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1937/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free