Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 1. Procentare, skalden och de hjälplösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den är trettio thaler.”
"Hm!” mumlade professorn för sig själv. ”Det
är ju precis lika mycket som jag har liggande i
byrån där hemma.”
”Jag har på mina knän anropat hyresvärden
att ha tålamod med oss”, återtog kvinnan, ”men
han är obeveklig”.
”Vem är er hyresvärd?”
”Det är den rike Neidhardt vid torget.”
”Ah, är det han! Då måste skulden genast
betalas, för han lär vara mycket sträng. Men lita
på Gud! Ni har ju i dag vänt er till Honom i
bönen, och Han skall inte förskjuta er.”
”O, tror ni, att Gud ännu vill hjälpa oss!”
utropade kvinnan, darrande av ängslan och hopp
på samma gång.
”Ja, alldeles säkert. Ännu aldrig har Han
övergett dem, som frukta Honom. Vill ni följa
med mig hem, så få vi se vad jag kan göra.”
”Ja, gärna. Men var så snäll och låt mig först
tala med mina barn, som gå och samla stickor
där borta!”
Gellert tillät henne detta, och hon skyndade
till barnen, som börjat samla spånor och träbitar
i sina korgar. Sedan hon tillsagt dem att
ensamma gå hem med vad de kunde plocka ihop,
återvände hon till Gellert och följde honom.
När de kommit in i professorns bostad, drog
denne ut byrålådan och tog fram en summa av
trettio thaler, dem han lämnade henne.
”Se här är jämnt vad ni är skyldig”, sade han.
”Gå nu med dess^ penningar till herr Neidhardt,
men inte förrän klockan elva. Då vill jag själv
vara hos honom.”
Kvinnan blev så häpen, att hon i sin
översvallande glädje inte fann ord för att uttrycka sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
