Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 2. En riklig vedergällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Skall ske, husbond’ ”, svarade drängen och
gick att utföra befallningen.
”Bravo!” utropade prinsen förtjust. ”Ni är en
präktig man, herr byfogde, och har gett oss
andra ett gott exempel.”
Både prinsen och byfogden begärde nu att få
taga en avskrift av sången, vilket doktorn gärna
beviljade, eftersom han i alla fall behövde stanna
ännu en timme hos den sjuka kvinnan.
”Vem är den officern, som förde ordet där
inne?” frågade doktorn, då han kommit ut på
gården.
”Det är prins Henrik av Preussen”, svarade
byfogden.
”Ah, ett så’nt nöt jag var, som inte visade
honom större vördnad!” utbrast doktorn och rev
sig förtretad i huvudet.
Sedan avskrifterna blivit gjorda och doktorn
återfått manuskriptet, steg han till häst och
återvände hem.
Följande morgon gick han att besöka den
sjuke skomakaren och på samma gång lämna
Gellert tillbaka den sång han lånat. Då han
därvid gick förbi det hus, där Neidhardt bodde,
vinkade denne honom in till sig.
”Hur är det med den sjuke skomakaren?”
frågade gubben. ”Kan han bli frisk igen?”
”Ja, ganska säkert”, svarade doktorn. ”At
honom har ni ordinerat bättre medicin än jag.”
”Ack, det är den förträfflige professorns
förtjänst.”
”Det kan man ju också säga”, medgav
doktorn. ”Men vet ni väl, herr Neidhardt, vilken
uppoffring Gellert gjorde med sin gåva till
skomakarehustrun ?”
”Nej, det vet jag inte.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
