Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 2. En riklig vedergällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jo, kan ni tänka er, det var hans sista
penningar, och sedan i går har han inte ett öre till
mat eller hyra för de närmaste månaderna.”
Den gamle slog ihop händerna av häpnad och
förvåning.
”Och ändå”, fortfor doktorn, ”kunde han i går
morse dikta den här sången, som jag gärna kan
läsa för er”.
Han tog härvid upp sången ur fickan och läste
den högt. Gubben hörde på med verklig andakt.
”Det är beundransvärt”, utbrast han. ”Att vara
så fattig och ändå så givmild och
förtröstansfull! Det är ju alldeles makalöst. Kan jag få
skriva av sången?”
”Ja, bara jag får den tillbaka, när jag
återkommer från skomakaren och några andra patienter.”
Neidhardt lovade detta, varefter han, sedan
doktorn avlägsnat sig, gick in i sin kammare och
avskrev sången.
”Och denne man skulle lida brist på det
nödvändigaste, då jag sitter här i överflöd”,
mumlade han för sig själv. ”Det får inte ske! De
trettio thalerna skall han åtminstone ha tillbaka.”
Med feberaktig iver drog han ut en byrålåda,
räknade upp trettio thaler, slog in dem i ett
kuvert och tillkallade sin springflicka.
”Gå genast till professor Geliert med detta
brev”, sade han, ”och säg, att innehållet är för
den vackra sången: ’Jag har i lyckans stunder’!
Men nämn inte ett ord om vem som skickat
Flickan ilade åstad och lämnade brevet i
professorns egna händer.
När doktorn återkommit från sina sjukbesök
i staden och fått igen sin sång, begav han sig till
Geliert. Denne satt nu inne i en varm kammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
