Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesstenar uppresta under min levnadsvandring i 70 år. Av K. V. Karlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gingo fram och blevo konfirmerade. Jag kom bland
de främsta och var nog litet stolt över detta. Men det
hela var främmande för mig. Jag emottog nattvarden
vid altarrunden tillsammans med mina ogudaktiga
kamrater.
Min far och mor sade, att nattvarden var endast för
dem som trodde på Gud. De andra voro ovärdiga.
Detta ordet ”ovärdig” låg för mig så mycket. Var jag
värdig? Och voro mina kamrater värdiga, som levde
ett fritt liv i synden? Jag bestämde mig för att aldrig
mera gå till nattvarden, förrän jag hade detta
fullkomligt klart. Jag gick ej heller till nattvarden i kyrkan
någon mera gång.
Far och mor samt min äldste bror hade då förenat
sig med friförsamlingen. Genom att grundligt studera
boken ”Vågar du bliva baptist”, samt bibeln, och
genom samtal med baptister, kom jag till den
övertygelsen. att baptisterna hade rätt i fråga om dop och
församling. Om jag skulle ansluta mig till någon, så var
det till baptisterna.
När jag var 18 år, anmälde jag mig till inträde i
baptistförsamlingen. Det var i oktober månad. De sade
mig, att jag måste vänta tills nästa sommar. De kunde
ej döpa ute i det fria under vintermånaderna, och
dopgrav fanns icke i kapellet på den tiden. Jag sade,
att jag ej kunde vänta, ty jag längtade efter
försam-lingsgemenskap. De svarade mig, att om jag själv ville
ta risken och gå ned i det kalla vattnet, så voro de
villiga att tjäna i Jesu namn. Sent en afton den första
november 1886 efter ett församlingsmöte gingo vi ned
till sjöstranden i Gnesta. Där blev jag bibliskt döpt i
Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Detta
är för mig ett heligt minne. Jag var medlem av denna
församling i två år och var mycket lycklig.
Men såsom en ung och nyfiken yngling började jag
lyssna till kamrater och tyckte, att jag ville se litet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
