Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesstenar uppresta under min levnadsvandring i 70 år. Av K. V. Karlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad de hade för sig. Jag gick med dem till deras nöjen.
Jag grät mången gång och var fridlös. Jag drog mig
från församlingens möten. De besökte mig för att höra
om min ställning. Jag sade, att det var bäst att
utesluta mig. Jag var ovärdig att stå ibland dem. Efter
nära ett år i den ställningen beslöt jag mig för att gå
till kapellet och lämna mig åt Gud på nytt. Pastorn
bad för mig, och jag blev lycklig igen.
Nu blev frågan vem jag skulle sluta mig till. Jag var
oviss och ville se Guds ledning. Jag flyttade till en
socken, som hette Tystberga. Här var en varm
friförsamling och kära Guds barn. Jag kände mig hemma
där och beslöt mig för att förena mig med dem.
Vintern 1891 fingo vi besök av två av
Helgelseförbundets evangelister, Johanson och Kullgren.
Helgelseförbundet var ej känt då, men att de voro Guds
vittnen, det kände vi. Att de kommo från pastor
Kihl-stedts bibelskola gjorde sitt till, att man ej var så rädd
för dem, ty pastor Kihlstedt var väl känd i dessa
trakter sedan hans tid som pastor i statskyrkan. Det blev
liv och rörelse bland både troende och icke troende.
Då fick jag ett nytt dop i den Helige Ande och invigde
mitt liv åt Gud, villig att gå, dit Han ville.
Evangelisterna lämnade oss och reste till ett annat
fält. ”Vattnet var upprört”, och själar längtade efter
frälsning. Edward Karlberg, numera bland
martyrskaran i himmelen (han blev mördad i Kina år 1900)
bodde i en grannsocken intill oss. Han hade fått göra
samma erfarenhet som jag. Vi fattiga bonddrängar
började att hålla möten och vittna, så enkelt det nu
var, om Guds frälsning. Väckelsen fortsatte, och skaror
av människor lämnade sig åt Gud. Väckelsens ande
var så kraftig, att hårda och fräcka människor föllo
i gråt och rop, bara de sågo på dem som blivit troende.
Jag kommer ihåg, huru en söndagsmorgon en av
mina kamrater skulle köra mjölken till mejeriet. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
