Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesstenar uppresta under min levnadsvandring i 70 år. Av K. V. Karlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framkomsten dit viskade en av mejeripersonalen till en
annan: ”Kom, så ska vi fråga Gustaf, om det är sant,
att han blivit läsare.” Dessa yra ungdomar gingo
frimodigt fram till honom, ställde sig framför honom
men kunde ej säga ett ord utan föllo i gråt. Gustaf
sade: ”Gråt inte! Samme Frälsare, som frälst mig, vill
också frälsa er.” Samma afton kommo dessa en lång
väg och lämnade sig åt Gud.
En nykterhetstalare kom en söndag till
missionshuset för att hålla nykterhetsföredrag. När han hade
slutat, började folket gråta och ropa efter frälsning.
Nyk-terhetstalaren var ej van vid detta, så han visste icke,
vad han skulle göra. Han gick omkring med en bok
för att få skriva in namn på sådana, som ville giva
nykterhetslöfte. Men nu blev det frälsningsmöte i
stället. Då jag var hemma 1933, sammanträffade jag med
flera gamla, som blevo frälsta i den väckelsen.
Tjänsteåret var slut, och jag skulle flytta. Jag kunde
ej förstå, varför jag skulle flytta, lämna dessa kära
vänner och gå till en så mörk trakt som Ripsa socken.
Men jag såg, att det var Guds väg med mig. Jag fick
nu tjänst hos patron Axelsons föräldrar. Axelson,
sonen i hemmet, blev min käraste broder och vän. Han
följde ofta med oss ut och vittnade om Herren. Så
hade vi till kamrat en dräng, som var en god sångare.
Vi gjorde ofta långa resor i denna och angränsade
socknar och hade möten. Vi arbetade med kraft, så att vi
ofta fingo lördagseftermiddagen fri, och gingo då långa
vägar och hade flera möten under söndagen. Väckelse
uppstod, och rätt många kommo till tro på Gud. Ofta
kommo fridstörare för att hindra oss. Även prästen
i socknen skrämde min husbonde med att vi skulle få
stämning, därföre att vi uppträdde såsom predikare
och samlade folk. Han befallde min husbonde att läsa
i lagboken på den och den sidan, så skulle han få se,
att jag vore ålagd att plikta 5 riksdaler för varje gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
