Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder ur barnavärlden. Av Mathilda - III. I sorgehsuet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”En sådan liten yrhätta, som sprudlar av glädje,
passar ej i sorgehus —.”
Hon såg undrande på sin mor, men denna sade:
”Låt henne följa med.”
När Solveig lärt sig sin läxa, fick hon följa med sin
stora syster till skogen för att plocka blommor och
grönt. Det var i vårmånaden. Blåsipporna hade nyss
vaknat och stigit upp ur sin mossbädd, och nu stodo
de där så älskliga på sina tuvor och öppnade sin kalk
vid vårsolens varma kyss. ”Förlåt, att vi bryter er”,
sade Alfhilda. Men ni ska smycka en liten knopp, som
bröts i sin morgons första timme . . .”
Solveig var så ivrig att plocka blommor och draga
upp de allra finaste revor av vintergrönt, som den
kalla vintern ej förmått blekna eller förvissna. Under
tiden voro hennes tankar hos lillebror, som Sven talat
om.
Nästa dags eftermiddag voro de båda syskonen på
väg dit. Dörren stod på glänt, och stilla stego de in
och välkomnades av dottern i huset. Solveig, som fått
många förmaningar att hålla sig tyst och stilla, såg sig
undrande omkring. Hennes blick stannade vid en liten
vit kista, som stod på ett par stolar mitt på golvet.
Hon tog en liten pall och satte sig nära kistan.
Någonting så vackert hade hon aldrig sett. Den lille
slum-raren med det ljuslockiga huvudet vilade på den vita
kudden i sin snövita bädd. I sin högra hand hade han
sin käraste leksak, en skallra av silver, och den andra
handen omslöt en liten bukett snödroppar. Innanför
det vita skärpet var instucket ett blomsterkort med det
kända bibelordet: ”Gud är kärleken.”
Ögonen voro ej helt slutna, och Solveig böjde sig
framåt för att uppfånga en blick. Men det låg som en
lätt dimma däröver. Hon vågade knappast andas, så
rädd var hon att väcka den lille. Det fattades bara
vingar, så vore han en ängel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
