Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För våra yngre läsare. Av Ester Monson - Vår lilla Ester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men åter slöto sig de hemska käftarna och denna
gången om hennes liv. Ett par bubblor i vattnet och
en blodstrimma var allt vad de arma barnen sågo av
sin kamrat. Lilla Ester var och förblev borta.
Så lydde den vemodiga berättelsen, som
inrapporterades till missionsstationen och där, liksom hos
anhöriga och vänner, väckte den djupaste förstämning.
Hur sakna vi ej alla den rara flickan, och hur rysa
vi ej vid tanken på den hemska olyckshändelsen. Icke
äro vi alldeles ovana vid sådana tilldragelser, men
ingen gång har det gripit oss så djupt som nu, då det
var en av våra egna kära flickor, som var offret.
Hur kunde ej Herren ha räddat henne liksom en
annan av våra troende flickor, som just i flodkanten med
sin vattenkruka fick ett hugg i benet av en krokodil
men lyckades komma undan, eller när en evangelist
hade vadat igenom hela den breda och just då djupa
floden, och vid uppgången hade ett av odjuren efter
sig, utan att denne ens fick röra vid honom! Denna
gången lät dock Gud olyckan inträffa. Varför veta vi
ej, men Han vet det. Vi gråta över vår lilla Ester,
men det är dock, som de infödda bruka uttrycka sig,
vita tårar. Jag minnes med glädje en av de sista
sy-da-garna före jul, då jag var samlad med
Emangweniflic-korna. Vi komma varandra så nära under de timmarna
som knappast någon annan gång, och det går så lätt
att samtala förtroligt. Jag ställde frågan till min lilla
namne: ”Hur är det, Ester? Du litar väl inte för din
frälsning på att din far är evangelist och att du själv
har fått växa upp i skolan? Har du verkligen själv
lämnat dig åt Gud?” Då såg hon mig så trohjärtat i
ögat och svarade: ”Ja, ’nkosikazi, jag har utvalt Jesus
som min egen frälsare.”
Vi veta, att hennes ande är bärgad hemma hos Gud,
och så vänta vi den stora dagen, då inte blott havet
utan även floden skall få lämna tillbaka sina döda.
7 — Förbundsfacklan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
