Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För våra yngre läsare. Av Ester Monson - Vår lilla Ester - Lille Kope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Även om den jordiska kroppen blev slukad av vattnets
odjur, så kan det ej skada den nya kroppen,
uppståndelsekroppen.
Men tusenden av hennes jämnåriga gå främmande
för Gud och äro i långt större fara -— fast vi stackars
kortsynta människor ha så svårt att fatta det — för
den ”gamle ormen och draken”, som uppslukar
visserligen ej direkt kroppen men deras arma, odödliga
själar. Dessa äro vi sända ut för att varna och rädda,
och låt oss göra allt vi kunna för att rycka dem undan
döden!
Esters båda småbröder, Mose och Isaya, äro nu här
för att gå i skolan. Bedjen för dem, att även de må
lära känna och fatta frälsningens bud och så en dag
hemma hos Gud få återse sin syster, sin goda mamma
och en liten bror, som alla gått hem förut!
Eder tillgivna vän ibland de svarta.
LILLE KOPE.
Det är mer än 2 år, sedan den vanliga lilla skaran
på fyra, fem personer sutto väntande ute på gården.
De sökte hjälp för en liten 7-års pojke, som råkat ut
för en egendomlig olyckshändelse. På vallpojkarnas
vanliga vis hade han och bröderna ridit sina ungtjurar
ner till floden, där hjorden skulle vattnas. För dagen
Var dock ej den ritten nog, de ville utöka den med en
simtur i floden. Det går till på det viset, att ryttaren
helt lugnt sitter kvar på sin oxe och styr den ut i
floden, under det en annan pojke griper tag i svansen
för att dragas med. Detta är själva höjdpunkten av
sensation, men’ denna gången var ej oxen fullt så
intresserad av sporten som de små plågoandarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
