Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För våra yngre läsare. Av Ester Monson - Lille Kope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nekade att ge sig ut på djupt vatten. Alla ryttarens
maningar och sparkar voro förgäves, men den lille
svanshållaren visste på råd. Han högg sina ofördärvade
tänder i svansroten. Det brukade vara ett ofelbart
hjälpmedel. Oxen var dock på ovanligt dåligt humör
och sparkade i stället bakut och rispade med sin skarpa
klöv det nedre ögonlocket på Kopes högra öga.
Nöjet tog ett hastigt slut, och av fruktan för
ytterligare upptuktelse i hemmet föredrog den lille
oförståndige pysen att tillbringa natten ute i skogen. Hans
större bröder tego ock envist, allt av samma orsak, och
först nästa morgon hittades han av en välvillig granne.
Då hade plåga och hunger övervunnit fruktan för
vidare straff.
Så kom det lilla sällskapet den milslånga vägen till
missionsstationen. Syster Lilly höll just på att packa
för flyttningen till Shongwe, men för den första
konsultationen var hon dock tillgänglig. Hade blott
patienten kommit omedelbart, hade ett par styng kunnat
anläggas och det illa upprivna ögat fått läkas utan något
framtida men. Nu var dock detta för sent, då svullnad
och inflammation redan inträtt. Det enda som kunde
göras var att hålla på med bad och omläggningar.
Ganska motvilligt lämnade den hedniska modern sin
lille son hos oss. ”Se till, att du sköter om mitt barn
och ger honom mycken mat, så att han ej förgås av
hunger”, var hennes buttert vänliga avskedshälsning.
På matlusten fanns just ingen brist, då den
plågsamma inflammationen snart var hävd, och patienten
följde helt naturligt de andra pojkarna till skolan. Han
hade ju ett öga oskadat och kunde utan svårighet
följa med i undervisningen.
Om någon vecka kom modern på besök, och när hon
såg förbättringen så påtaglig, försvann en god del av
hennes misstro. ”Tack, för att du har tagit vård om
min pojke”, kunde hon nu tvinga fram, ”sköt om ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
