Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den timmen i Getsemane. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
F örburids facklan
Mer och mer gripen lyssnade Eva till sången.
Hon kunde inte sjunga med, fastän en flicka,
som satt framför henne, hade lämnat henne sin
sångbok. Men hela hennes själ var med. Hon
tyckte, att hon såg Jesus bland örtagårdens träd,
där Han i outsäglig ångest kämpade och led.
"Av vänner lämnad, där Du låg
i bönekamp för mig.
O, gånge aldrig ur min håg,
vad jag har kostat Dig!
Men skulle Du mitt hjärta se
bli trögt och kallt för Dig,
o, minn mig om Getsemane
och vad Du led för mig!
Då vill i anden än jag gå
att Dig, min Jesus, se
och tacka Dig för allt Ditt ve
uti Getsemane."
Mötet avslutades med bön och ännu en sång.
Axel och Eva sutto kvar, ända tills mötet var
slut. Ingen av dem hade tänkt på att de bara
skulle stanna en liten stund, tills det slutade att
regna.
Djupt gripna, lämnade de lokalen. Tysta veko
de in på hemvägen. Ingen tycktes ha något att
säga till den andre. De märkte inte ens, att regnet
hade upphört. De gingo i sina egna tankar. Eva
såg emellanåt förstulet på sin man. Vad månne
han tänkte om det han hade hört? Var han
oberörd av den gripande skildringen, eller betydde
hans tystlåtenhet, att också han hade blivit väckt
till besinning? Å, vad Eva önskade det senare,
men hon ville icke fråga honom. Men i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
